Djup skit..

Min sista arbetsdag var igår. Nu har jag fyra dagar att bara (som alla säger att man ska göra) njuta av min sista tid här.

Kan inte förstå alls att det var tretton veckor sedan jag tog mitt pick och pack och flög över till Israel.
"Ska du verkligen åka dit?"
"Haha, ska du betala för att åka dit och jobba?"
"Du är galen"
"Det där låter konstigt..nee inte min grej"
Så sa ni. Vissa.

Nu i efterhand..när folk har sett bilder, läst vad man har varit med om, då låter det intressantare. Nu låter det annorlunda.
Och visst är det så, intressant här borta.
Jag tycker nog att alla ska göra en sådan här resa. Ni behöver inte försöka "hitta er själva" eller något sådant klyschigt. Men bara åk. För att se något främmande och se hur 25 olika nya ansikten från hela världen kan på bara några veckor bli ens familj. Ens andra familj.
Det är inte som att resa runt och träffa ett nytt fejs varje dag. Det hade såklart också varit främmande och bra för en. Men detta är en jäkligt knepig känsla.
Att bli tvingad att prata med folk, lära känna alla, se varandra tjugofyra sju, bli starka vänner och sen bara ta adjö. Kommer man ses igen?
Aldrig på samma sätt.

De första två veckorna var hemska. Jag grät väl en gång om dagen. Smsade Marcus, bror, mamma, pappa, malin, sandra, becka. Ville hem hela tiden. En vecka kändes som en månad.
Folk försökte ta tag i mig. Jag började prata mer. Saker hände.

Har jag förändrats? Jag vet inte. Det ska bli kul att se om jag har det. Ni kan väl säga det till mig i så fall när vi ses igen? Jag kommer hem snart. Om fyra dagar.
OJ. Tre månader är borta. Fyra dagar är kvar.

Jag ska alltså inte dela rum med Johanna något mer?
Jag ska alltså inte mer bli irriterad på Mathias när han pratar för mycket?
Jag ska alltså inte ta fler springturer, eller mysa med min sambo Siri något mer?
Och pappa Oscar? Jag kommer alltså inte behöva lugna honom något mer när han behöver göra två saker samtidigt och det blir smått panik i hans hjärna?
Theron.. Jag kommer sakna Theron. Vill inte tänka på allt detta.

Jag vill hem. Tar ni emot mig med öppna armar? För jag vill kramas.