slutt

Här slutar min blogg som har med Israel-äventyret att göra.
Sista bilderna togs sekunderna innan alla tårar och kramar och farväl. Dramatiskt va..

Tre månader i Israel var bra för mig. Jag älskade det.
TACK och allt sånt.

Shit!
Vi åker om fyra timmar. Det är ju jättekonstigt..

Vi hade avslutning med jobbet för ett par timmar sen. Fick 2 kilo dadlar, en dates-fliströja, en yotvata-t-shirt och arbetsintyg.

Sen skulle rummet städas. Städas ut av svenskar.

Det är alltså nu som man ska börja ta farväl av alla.
Jag mår inte bra nu.

Denna bilden togs igår när farvälet skulles tas av Oscar.
Imon tas det en ny bild. Eller tio stycken bilder. Många i alla fall.
Imon åker sex stycken volontärer ifrån kibbutzen. Allihop är svennar. Det tog tre månader att bli av med oss!

Jaha. Man tog bussen med Mathias till Eilat idag, imorse.
Planen var att jobba på brännan en sista gång och äta något gott och inte Yotvata-matsals-mat.
Något gott åt vi. Men brännan blev inte arbetat på. Vädret har ställt om sig totalt. Det blåser. Graderna ligger runt 15. Moln som aldrig funnits här tidigare finns här nu mer ofta än sällan.
Sist man fick solbränna på sin kropp var när poolen var öppen här. Alltså i mitten av oktober. Läääänge sedan.
Så jag kommer väl hem om två dagar, lika blek som alla er blekfisar där hemma.
Puss på er.

Sista Pshara igår. Lite seg stämning idag. Lite emotionellt.
Men igår var det glatt. Vi firade jul i förväg, dansade, drack oss glada och umgicks.
Och mamma. Pyntet du skickade kom äntligen till användning!

Min sista arbetsdag var alltså igår. Detta för att jag dels åker hem snart, men också för att chefen förklarade att vi behövs inte helt enkelt. De senaste veckorna har vi gjort meningslöst arbete. Detta är inget cheferna erkänner, men vafan. Titta bara.

Här tar vi bort material ifrån ett stängsel. Stängslet som går runt den nya sektionen med 2600 palmer ni vet. Samma material som vi satte dit två veckor tidigare. Att sätta dit det tog tre dagar..

De två första fotona visar fint hur jag och Mathias väntar på att bli hämtade med bil till våra fält-arbeten. Det är "väntplatsen". Sitter där efter ha ätit frukost och lunch.












Detta ovanför då. Det är en gräshoppa. Jag lovar.

Djup skit..

Min sista arbetsdag var igår. Nu har jag fyra dagar att bara (som alla säger att man ska göra) njuta av min sista tid här.

Kan inte förstå alls att det var tretton veckor sedan jag tog mitt pick och pack och flög över till Israel.
"Ska du verkligen åka dit?"
"Haha, ska du betala för att åka dit och jobba?"
"Du är galen"
"Det där låter konstigt..nee inte min grej"
Så sa ni. Vissa.

Nu i efterhand..när folk har sett bilder, läst vad man har varit med om, då låter det intressantare. Nu låter det annorlunda.
Och visst är det så, intressant här borta.
Jag tycker nog att alla ska göra en sådan här resa. Ni behöver inte försöka "hitta er själva" eller något sådant klyschigt. Men bara åk. För att se något främmande och se hur 25 olika nya ansikten från hela världen kan på bara några veckor bli ens familj. Ens andra familj.
Det är inte som att resa runt och träffa ett nytt fejs varje dag. Det hade såklart också varit främmande och bra för en. Men detta är en jäkligt knepig känsla.
Att bli tvingad att prata med folk, lära känna alla, se varandra tjugofyra sju, bli starka vänner och sen bara ta adjö. Kommer man ses igen?
Aldrig på samma sätt.

De första två veckorna var hemska. Jag grät väl en gång om dagen. Smsade Marcus, bror, mamma, pappa, malin, sandra, becka. Ville hem hela tiden. En vecka kändes som en månad.
Folk försökte ta tag i mig. Jag började prata mer. Saker hände.

Har jag förändrats? Jag vet inte. Det ska bli kul att se om jag har det. Ni kan väl säga det till mig i så fall när vi ses igen? Jag kommer hem snart. Om fyra dagar.
OJ. Tre månader är borta. Fyra dagar är kvar.

Jag ska alltså inte dela rum med Johanna något mer?
Jag ska alltså inte mer bli irriterad på Mathias när han pratar för mycket?
Jag ska alltså inte ta fler springturer, eller mysa med min sambo Siri något mer?
Och pappa Oscar? Jag kommer alltså inte behöva lugna honom något mer när han behöver göra två saker samtidigt och det blir smått panik i hans hjärna?
Theron.. Jag kommer sakna Theron. Vill inte tänka på allt detta.

Jag vill hem. Tar ni emot mig med öppna armar? För jag vill kramas.

Hanukkah

I onsdags, den 1 december, började Hanukkah. Den aftonen samlades alla nedanför berget, bredvid poolen, och skådade eldar. Alla olika typer av eldar, brasor..elduppvisning kan man väl säga. Och så fick vi se lite dans, lite sång, ett par tal på hebreiska och någon powerpoint-visning. Också den på hebreiska. Såklart. Så efter varje slut klappade vi glatt och låtsades förstå.

Efteråt samlades alla i matsalen och det bjöds på baguetter och Hanukkas alldeles egna bakelse. En sorts munk med sylt i.

De sista fotona är från olympiaden som ägde rum på lördagsmorgonen. Det tävlades mellan alla arbeten här på kibbutzen. Jag ställde upp för The Dates. Dock kom vi nog sist..tror jag.